Vegas & Highway Patrol

Min gamla roomie Madde, från hösten 2006 och våren 2007, är här på besök ♥ Vi drog till Vegas lite spontant i torsdags. Idag på väg hem blev vi stoppade av Highway Patrol. En bil stod parkerade och mätte hastigheten på passerande bilar, då blåste jag förbi i 90 mph på 70 mph väg. Jag skrek "Fuuuuuuck!" eftersom jag visste att jag kört mycket för fort. Såg i backspegeln hur bilen kom efter med blåljus och kan säga som så att det var många tankar som flög igenom skallen på den minuten. Madde hann nog knappt reagera över vad som hände.

I alla fall så hade vi/jag tur att det var världens snällaste polis som fattade att vi var livrädda. Vi fick åka vidare igen med en varning. Detta mycket tack vare mitt svenska körkort, papper på hyrbilen och att Madde sa att hon flyger hem på tisdag. Jag kan säga som så att jag knappt vågade köra 1 mph över hastigheten resten av vägen hem. Men ja att bli stoppad, det var väl en upplevelse det med. Hade det inte varit idag så hade det kanske varit en annan dag och då med en elak polis. Så tur i oturen kanske.

Bar Hopping on Main Street

Dagen efter det att jag och Marie var tillbaks från Vegas blev det utgång på Main Street med Jenny och Mai. Vi körde lite bar hopping och besökte några olika pubar.

 

Jenny, jag, Marie och Mai på Main on Main. Jag vet inte riktigt vad övriga människor gör i vår bild eller vilka de är haha.

 

Marie och Jenny på Finn McCools.

Det var en kul kväll som avslutades på Norm's med nattmat tillsammans med Stephan och två Australienare.

B-day in Vegas

Vart börjar man när man inte bloggat på ett bra tag? Marie har ju varit här så bloggen har fått ligga nere lite. Men Vegas känns ju som en bra start att börja skriva om. Kvällen Marie kom bokade vi spontant in två nätter på Luxor i Vegas och en hyrbil för att ta oss dit. Dagen efter bar det av.

 Roadtrip, yay.

Eftersom jag fyllde år, the big 3-0, under dagarna vi var i Vegas, uppgraderades vi till en svit, sweet.

Vid jacuzzin i vår svit.

 

Marie.

Med the Strip i bakgrunden.

Marie på den söta soffan också i vår svit.

 

Inne på vårt hotell.

Torsdagen den 12:e april var det som sagt min 30-årsdag och den inleddes med frukostbuffé.

 Jag fick inte ens i mig hälften, men jag ville ju så gärna smaka på allt.

 Utsikt från vårt rum.

Efter frukosten blev det ett par timmars solning vid poolen och därefter lite strosande på the Strip.

Vi bodde på 26:e våningen i pyramiden.

Sightseeing på the Strip.

Vid en fontän vid Ceasars Palace.

Efter några timmars promenad i Vegas, fixade vi i ordning oss inför kvällen. Vi började med mat och drinkar på en av hotellets restauranger. Sedan gick vi till Cathouse Lounge och därefter till LAX Nightclub.

 

Happy Birthday to me.

 

Cathouse, så fint.

Jag inne på Cathouse.

Marie, också på Cathouse.

På LAX Nightclub.

Efter lite hoppande fram och tillbaks mellan Cathouse och LAX avslutades kvällen på en av hotellets barer. Det var helt klart bästa trippen till Vegas för min del och även bästa födelsedagen på länge. Love!

Ps. Jag lånade en del bilder av dig Marie, tack! 

World Inside My Head

On the road to safe
I kinda tripped along the way
It just seemed like a nasty hassle
The path was greener on the one less traveled
That's where I remained

People so high they think
I can't hear the whispers
I can see it falling off their face
Their trying to shoot down my plane of grace
It seems like it's already hard enough

But the paint on me is beginning to dry
And it's not what I wanted to be
The weight on me
Is Hanging on to a weary angel

So tell me what it is about me
Where did everybody go without me
So, I like to fantasize
And watch the sunrise like it's a big surprise
Life moves and I stopped to taste it

I drank it up till it left me wasted
But my rains have bled
A softer red
Oh you should see the world inside my head

You can shackle me away
And try to wrap around my dreamer
I feel better when I paint my days
With purple seas
And left out grays
Strange is just a different point of view

But the paint on me is starting to dry
And it's not what I wanted to be
The weight on me
Is holding onto a weary angel
[Chorus]

I feel better when I paint my days
With purple seas
And left out grays
Strange is just a different point of view

But the pain on me is beginning to dry
And it's not what I want it to be
So wait on me
Wait on me
[Chorus]

You should see

- Sister Hazel

Tuesday

Lägenheten är nystädad, jag är nyduschad och tvätten ligger i torktumlaren. Jag äter sen lunch och tar det lugnt för första gången på över en vecka. Det känns fantastiskt. Ska iväg på mattekurs på UCLA om ett par timmar, men tills dess ska jag slappa. Ikväll får jag dessutom besök från Sverige

 Min lecture hall på UCLA.

Ett för tidigt födelsedagskort från mina föräldrar fick mig förresten att börja störtböla idag, krokodiltårar i stil med en treåring rann ner för mina kinder. Jag saknar er! ♥ I alla fall känns det som att Marie kommer hit på exakt rätt dag :)

Love!

Podcast

Min podcast blev klar till slut. Läraren flyttade fram deadline tills midnatt och jag skickade in den för kanske 50 min sedan. Den blev bättre än vad jag trodde den skulle bli med, hoppas nu bara Professor R. tycker likadant haha. Det var i alla fall ganska kul när jag väl fattade hur man skulle göra.

Penicillinet hjälper förresten också. Jag är så mycket piggare och halsen är inte svullen alls längre. Sweet!

Nu ska jag kolla på ett avsnitt av Friday Night Lights och sen krypa ner i sängen.

Glad Påsk på er!

One Tree Hill ♥

Jag har precis tittat på det allra sista avsnittet av One Tree Hill. Så fint! Ett perfekt slut på en underbar serie. Ja den är puttenuttig och det har varit mycket drama emellanåt, men jag har följt serien sedan jag flyttade hemifrån för första gången. Den hade premiär hösten 2003 i USA, men jag tror jag såg det första avsnittet hösten 2004 i Hannas lilla vindsvåning i Halmstad. Vi hade båda precis flyttat dit.

Jag har så mycket minnen som är sammanlänkade med serien, vilket gör att det känns lite tråkigt att den är slut. Våren 2007 brukade jag och mina roomies ha One Tree Hill kväll i vår lägenhet i Marina del Rey. Våren 2011 var det OTH kväll i Santa Monica tillsammans med Rebecca. Serien fick mig dessutom att upptäcka Gavin DeGraw som jag fortfarande lyssnar på och älskar. Det kändes komplett att han även var med i sista avsnittet. Många av de som spelar i serien är även exakt lika gamla som mig. Det känns liksom som att vi åldrats tillsammans.

One Tree Hill besitter mycket minnen helt enkelt. Love!!